English
SuomiMänniskor har valt hunden som sitt närmaste sällskapsdjur tack vare hundens särskilt synliga sociala och lekfulla egenskaper. Detta beror delvis på hundens förbarnligande när människor valde de minst människorädda individerna från naturen, men säkerligen har också vargarnas naturliga lekbeteende haft en inverkan. För båda arterna spelar leken en viktig roll, inte bara för att skapa sociala relationer utan också för att träna olika färdigheter, som till exempel jakt. Lek ger inte bara glädje utan upprätthåller också hundens smidighet och därmed dess möjligheter att överleva bättre i sin livsmiljö. Lek är därför livsviktigt för både hundens fysiologiska funktion och dess känsla av välbefinnande.
Möjligheter till lek har en betydande inverkan på hundens välbefinnande, vilket i sin tur är en avgörande faktor i hundens ensamhetsträning. Otillfredsställda sociala behov kommer med stor sannolikhet att försvåra ensamhetsträningen. Därför bör vardagen för en hund som tränar på att vara ensam innehålla rikligt med möjligheter till lek med både människor och andra hundar.
När hunden inte leker
Ibland är den nya familjemedlemmen som anländer hem inte så lekfull som ägarna hade hoppats. I sådana fall är det viktigt att noggrant undersöka hundens hälsotillstånd. Om hälsan inte förklarar hundens brist på leklust kan orsaken också finnas i hundens levnadsförhållanden. Exempelvis kan upprepad stress och rädsla i vardagen ofta minska hundens intresse för lek.
Problemet kan också bero på hundens asociala beteende gentemot andra hundar. En asocial hund kan vara en genuint mer självständig individ, men det är mer sannolikt att den av någon anledning inte har fått tillräckligt med trygga sociala erfarenheter. Hundägaren kan känna sig osäker på att låta hunden träffa andra hundar om den inte verkar social, eller om den till exempel skäller på förbipasserande när den är kopplad. Det bästa alternativet i en sådan situation är att låta hunden bekanta sig med en känd, vänlig och socialt skicklig hund som ägaren känner sedan tidigare. Hundarna bör få lära känna varandra i lugn och ro, till exempel på olika sidor av en hundparks staket. Detta bör alltid genomföras i en dubbel hundpark där hundarna kan vara okopplade.
Ibland kan orsaken till bristen på lek finnas i oförenligheten mellan hundens och ägarens lekstilar eller i problem med interaktionen. Om hunden upplever sin ägare som oförutsägbar kan den undvika lek. Ibland syns också mer uppenbara orsaker i leken. När man till exempel leker med ett rep- eller mjukdjur bör hunden vinna tillräckligt ofta och få tag i leksaken på sätt som är behagliga för den. Den bästa leken med leksaker har vanligtvis olika faser, från att gripa tag i leksaken till olika sätt att hålla fast den, som att hänga i leksaken, dra från sida till sida eller dra mot sig själv. Många hundar avbryter leken helt om den inte innehåller trevliga moment eller om den innehåller något obehagligt, som att föra leksaken direkt mot hundens mun. Leksaken bör alltid röra sig bort från hunden, längs marken och från sida till sida.
Vissa hundägare kan uppleva att hunden inte leker om den inte vill apportera en boll eller pinne. När apporteringsleken inte inspirerar är det värt att prova andra lekar med hunden. Att kasta en boll är för många hundar alltför upphetsande i sig.
Lekstilen kan bero på rasen
Hundar har avlats för olika ändamål beroende på ras, såsom vallning eller jakt. Lekarna varierar också ofta beroende på ras eller individuella egenskaper. Vissa hundar njuter mer av brottning och att använda tänderna medan andra hundar föredrar jaktlekar. Den egna hundens lekstil upptäcks bäst genom att möjliggöra säkra situationer med andra, sociala hundar. Bra tillfällen är lekstunder med två eller tre hundar. Större grupper är sällan tillräckligt lugna situationer för de flesta hundar.
Vallhundar njuter ofta av att valla saker. Om vallningslekar inte finns tillgängliga tillräckligt ofta kan lekarna övergå till att till exempel valla dammsugaren. En hund som ägnar sig åt olämpliga lekar bör i stunden ledas till annan aktivitet. Samtidigt bör man fundera på hur man i framtiden kan erbjuda hunden mer vallningslekar. Byteslekar med repleksaker är till exempel mycket uppskattade av många hundar.
Om hunden njuter av att brottas med andra hundar kan den också gilla tuffare lekar med människor. Vissa hundar tycker om att brottas även med människor, medan det för andra räcker med en liten lekfull knuff med handen i sidan i samband med dragkampslek.
En stor del av hundarna njuter av kastlekar. Ofta är dock gränsen mellan njutning och överupphetsning otydlig och svår för hundägaren att identifiera. Kastlekar kan också framkalla liknande kroppsliga reaktioner som många problembeteenden, vilket gör att kastlekar inte nödvändigtvis är de bästa lekarna i samband med träning av problembeteenden. Om gamla lekstilar minskas eller avslutas bör de dock alltid kunna ersättas med andra, mer lämpliga lekar. Den upphetsande effekten av kastlekar kan kompenseras med till exempel olika impulskontrolllekar, som görs med en liknande leksak och som innehåller samma element utan att bara ha en överupphetsande effekt.
Okontrollerad lek
Ibland berättar hundägare att det är omöjligt att leka med hunden på grund av dess överupphetsning. Hunden kan till exempel hoppa mot och nypas ägaren ganska hårt. För att lösa situationen krävs dock vanligtvis en mer effektiv problemlösning istället för att helt avstå från lek, så att hunden kan vara balanserad. Överupphetsning i lek är alltid ett tecken på ett problem. För att lösa problemet bör man förstå orsakerna till överupphetsningen, eftersom att bara förhindra den upphetsande aktiviteten kommer att orsaka ännu mer överupphetsning i framtiden.
Orsaker till överupphetsad lek:
-
Begränsade möjligheter till lek
När det inte finns tillräckligt med lek och den ofta avbryts av konflikter, ökar hundens förväntningar på lek ännu mer. Det blir allt svårare att hantera känslorna och positiva känslor av entusiasm för lek kan börja blandas med frustration. -
Hälsoproblem
En hund med hälsoproblem saktar oftast inte ner farten, utan utnyttjar kroppens naturliga smärtlindring: adrenalin. Hundar har ofta mer fart ju mer smärta de har. -
Inlärningshistoria
Om hunden har fått tag i leksaker genom att hoppa mot sin ägare eller till exempel nypas i händerna, är dessa beteenden ofta en del av leken ur hundens perspektiv. Att lära sig nya lekar kan hjälpa. Det är dock mer sannolikt att beteendena är en följd av hundens upphetsning, som beror mer på välbefinnande än bara inlärning. -
Interaktionsförhållande med ägaren
Hundens uppfostringsmetoder påverkar i hög grad hundens aktivitetsnivåer. Enligt forskning orsakar bestraffning av hunden och en miljö som väcker osäkerhet till exempel föregripande frustration och aggressivitet hos hunden. I hundens vägledning bör man fokusera på att uppmuntra och belöna hunden av många skäl, men när det gäller lek bland annat för att hunden inte ska förutse kommande bestraffningar eller ägarens irritation genom att visa överupphetsning i alla faser av leken. -
Försämrad återhämtning
Ibland kan det finnas för få återhämtande faktorer i hundens liv. En hund som återhämtar sig dåligt kan vara trött och överbelastad, vilket syns i livet som överupphetsning.
Avslutningsord
En social hund behöver mycket lek för att dess sinne och kropp ska kunna stödja hundens balans. Lekar med människor är som bäst trevliga för båda parter. Det lönar sig att träna på lämpliga gemensamma lekar om man inte ännu har hittat den gemensamma tonen! Att prova nya lekstilar kommer säkert att glädja även en hund som redan leker mycket.
Om hunden inte leker bör dess hälsotillstånd kontrolleras. Dessutom kan rädslor i vardagen skapa belastning som hindrar lek. I dessa situationer bör hundens välbefinnande prioriteras tills hunden kan leva ett normalt liv med lek och allt.
När det gäller ensamhetsträning är lek en mycket viktig hörnsten. Brist på lek bör åtgärdas tillsammans med andra välbefinnandefaktorer redan innan den egentliga träningen påbörjas.
